Jag gör vad jag kan för att tygla mina känslor när det kommer till Erik, men det är allt annat än lätt.
Jag vet att vi inte träffats än. Har alltid haft lätt att få känslor även om jag inte varit på date med nån eller så. Bara jag pratat med personen, lärt känna personen så kan känslorna komma. Ja jag kan bli kär i någon jag aldrig träffat. Men jag måste ju självklart ha kommunicerat med personen på något sätt. Annars är det ju bara en attraktion.
Jag är väl lite rädd att jag tjatar lite väl mycket om att ses när jag pratar med Erik. Rädd att han ska "springa sin väg". Jag vet ju inte egentligen vad han tycker och tänker men han tar mig med ett lugn och bara säger att vi ska ses väldigt snart. Så snart han är frisk. Han vill ses. Och han gillar mig. Och jag är den snyggaste tjejen han sett på länge.
Det känns såklart bra att få höra/veta sånt men samtidigt blir man ju lite skeptisk. Tänk om han bara säger såna saker för att han vet att om han inte säger det så kommer jag "springa min väg".
Jag är pessimistisk och optimistisk på samma gång. Jag vet att han egentligen inte tjänar nått på att leka med mig, hålla mig på halster. Jag menar visst han får snacka med mig och vi har ju skickat lite bilder till varandra men det är ju allt. Samtidigt säger nått inom mig att lita på honom. Han har ju ingen anledning till att ljuga egentligen och de "historier" han berättat känns rimliga. Även om en del verkar för bra för att vara sann.
Det som stör mig är väl att han är dålig på att svara på sms och inte gillar att prata i telefon. Jag antar att jag är glad att i och med att jag vet detta, känner mig "nöjd" över att vi snackade i 7 timmar med varandra. Stör mig bara att han ofta säger att det är okay att jag ringer honom lite senare, men när det väl kommer till kritan så säger han ifrån i sista sekund. Att han inte har tid, inte orkar eller liknande. Känns som han kan ju lika gärna säga på en gång att nej jag vill inte prata i telefon. Men men. Han kanske tror att han ska kunna göra det när jag föreslår det men eftersom han inte egentligen gillar att prata i telefon så går det inte ändå i slutändan.
Vi smsar dock en hel del. Inte om jag smsar på dagtid men kvällstid kan han svara och ofta vara den som påbörjar smsandet.
Igår kväll började jag prata med honom på Skype. Han sa att han kände sig seg och hade jobb att göra. Så tänkte låta honom vara. Men det var under detta "samtal" som det verkligen kom fram om hans ovilja att prata i telefon.
Jag var så otroligt trött och det gjorde mig väl lättare retlig/sårbar. Kunde inte riktigt hålla mig ifrån att säga att jag inte orkar leka lekar. Han tog det hela med ro verkade det som. Han sa att så fort han är frisk så vill han och ska vi ses. Att han gillar mig ju.
Gick och la mig efter det. Kände att det var lika bra. Hade nästan somnat när jag fick ett sms från honom. Jag tänkte inte svara och väntade en 20 min, sen kunde jag inte riktigt hålla mig längre. Ha ha. Så vi började smsa en del. Så mellan ca 23.30-02.15 tiden där nånstans så smsade vi :)
Hade även fått några sms av honom efter jag somnat tydligen. He he ;P
Ska dock låta honom vara den som hör av sig först nu kommande dagarna. Kommer bli såå svårt att hålla mig nu när jag är ledig i 2,5 dag framöver men ska verkligen försöka hålla mig kylig. LOL
Får väl se hur det går :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar